Cynismen är inte ett bättre alternativ

Hopplösheten kan inte guida oss. Det är dags för nya berättelser.

Jag vet: det är svårt att hålla lågan levande just nu.

Just därför behöver vi hjälpa den mer än någonsin.

Trots att det kan låta kontraintuitivt, är jag övertygad om att vi skulle må bra av att begränsa nyhetspulsen, stärka de nära relationerna och leta efter kompassen och motståndet inom oss själva. Låta ringarna breda ut sig på vattenytan igen.

Jag har under de senaste fem-sex åren lyft cynism i mina föreläsningar – inte som en avväpnande mekanism i den bästa mörka humorn, men som en farlig inställning till världen och framtiden.

Att ständigt tro det värsta om människor är inget bra recept på lycka. Däremot är det ett effektivt verktyg för mäktiga män som vill polarisera.

I boken Hope for Cynics av Jamil Zaki får jag äntligen friskt vatten på min kvarn.

Det ska poängteras att cynismen egentligen lanserades med en närmast motsatt betydelse hos de antika grekerna.

Men med tiden har begreppet laddats med pessimism, nihilism och svärta. Samt, desto viktigare och farligare: en tydlig air av intellekt. Cynikern uppfattas alltså ofta som mer intelligent än optimisten.

Jag har själv varit där och nosat många gånger. Min grundinställning är dessutom att den bästa humorn gärna föds ur ironi, sarkasm, cynism och mörker.

Men är cynismen en relevant vägvisare i livet?

Tyvärr inte. Studier visar att cyniker presterar sämre på tester, har lägre utbildning, lägre lön – och lägre IQ. Kan det vara så att de dessutom har färre nära relationer efter att den initiala beundran har lagt sig?

Själv likställer jag den cyniska livshållningen med det slentrianmässiga nejsägandet. ”Det kommer aldrig gå”-attityden låter intelligent och påläst, men är samtidigt den slappaste formen av analys. Till slut blir den dessutom en självuppfyllande profetia.

”Så här har vi alltid gjort.”

”Det kommer de aldrig gå med på.”

”Ingen kommer köpa det där.”

Och min favorit när det gäller klimatarbetet:

”Det är alldeles för dyrt.”

För dyrt för vem och när kan man undra? Att fånga in växthusgaser från atmosfären kan vara dyrt. Men eskalerande klimatförändringar kan vara ännu dyrare – det hela beror på när vi vill och kan ta kostnaden.

Bra utbildning är dyrt. Framtida arbetslöshet och gängkriminalitet är ännu dyrare.

Bra vård är dyrt. Höga sjuktal och akuta utryckningar är ännu dyrare.

Och vet du förresten vilken teknikutveckling som var för dyr till en början?

ALL.

---

På Impact Loop har tangentborden gått varma under de senaste dagarna -batterijätten Northvolt har nämligen lämnat in sin konkursansökan till slut. Det ger oundvikligen ytterligare bränsle på den nejsägande elden.

Samtidigt kan kraschen bidra till en nytändning. Det finns teknologi, forskning, talang och infrastruktur. Men monstret blev för stort. Nu kan det förhoppningsvis växa nya spännande varelser ur askan.

---

Snart blir det backlash på backlashen

Att det skulle komma en backlash på det viktiga arbetet som görs inom klimat, ESG, jämställdhet, inkludering, rättvisa och mångfald (DEI) var väntat – pendelrörelserna är naturliga (och woke-begreppet blev framgångsrikt laddat med allt möjligt genom åren).

Men att den amerikanska motreaktionen skulle bli SÅ kraftfull var mindre väntat, med censur, kontroll, övervakning och nedläggning av hela avdelningar. Black Lives Matter-texten skrapas i skrivande stund bort från gatan i Washington, DC.

Vågen tippade uppenbarligen över. Men det behöver inte betyda att rörelsen inte fyllde en viktig funktion. Att kalla mångfald, inkludering, rättvisa och klimatarbete för farligt, töntigt eller onödigt är bara kontraproduktivt och polariserande. I förlängningen dessutom bad for business.

Och att tidigare till synes upplysta företagsledare skulle vända kappan efter doften av (mer) makt och (ännu mer) pengar är fascinerande tragiskt och kortsiktigt. Lite som att kissa på sig för att det känns varmt och skönt i stunden. Förtroende tar som bekant lång tid att bygga upp, men går snabbt att rasera.

Har du förresten förstått vidden av den korruption som ägt rum hittills? Senator Chris Murphy går igenom de första sex veckorna i det här framförandet (tack Carl Heath för tips).

Medan tech-bro-gänget höhöande svassar runt Trump som Bill och Bull kan jag inte låta bli att tänka på nästa pendelrörelse.

Trump har till exempel visat tydligt att de flesta i hans innersta krets förr eller senare blir utslängda i kylan. Vad händer den dagen Musk begår ett snedsteg inför kejsaren och klipps av? När alla hans statliga kontrakt plötsligt är som bortblåsta, samtidigt som förtroendet på marknaden är kört i botten?

Om det vi sett hittills varit smutsigt och barnsligt, är det ingenting mot vad som väntar. Då är det dags för popcorn.

Världen suktar efter nya narrativ

Skämt åsido. Vad jag försöker komma med detta är att jag - likt väldigt många andra - tror att vi i Europa gör bäst i att samla oss och samarbeta i betydligt högre utsträckning än tidigare. Det har knappast funnits ett bättre tillfälle.

Sandrine Dixson-Declève från Earth 4 All pratar bland annat om detta i avsnitt 577, som jag verkligen kan rekommendera:

Likt väldigt många andra är jag dessutom fast övertygad om att det just nu finns utrymme för nästa stora berättelse. En samlande fyr. Frågan är bara vem som kan axla det ledarskapet?

Paul Alarcon pratar i avsnitt 569 om hur man stöttar de nya politiska ledarna som växer fram:

Men ja, det behövs även nya berättelser.

De amerikanska demokraterna behöver ett nytt narrativ. Svensk politik, klimatrörelsen, civilsamhället, startupbolagen och impactinvesterarna likaså.

Det räcker kanske inte att prata om hållbarhet, inkludering och elektrifiering.

Det regenerativa narrativet vinner mark. Alla pratar om resiliens och motståndskraft. Demokrati, värderingar, rättvisa. Etik. Anpassningsförmåga. Flexibilitet. Lärande.

Jag önskar att fler ledare kunde formulera varför vi ska göra saker. Hur de åtgärder vi genomför i dag kan skapa en bättre värld i morgon. Då handlar det inte längre om en uppoffring, utan en investering.

Men åter till cynismen.

I Hope for Cynics föreslår Jamil Zaki istället en livsfilosofi han kallar hopeful skepticism - han försöker vara en hoppfull skeptiker. Det låter kanske inte superpeppigt det heller, men han menar att det handlar om att faktagranska sina egna - och andras - känslor av missunnsamhet, bitterhet, misstänksamhet och håglöshet när de blixtrar till. Att inte bli naiv åt något håll.

Det råder ingen brist på negativa fenomen att rikta blicken mot. Men det råder knappast brist på positiva saker heller - det är bara att vi väljer att inte se dem.

Allt fler pratar nu om att skapa en hälsosam tallriksmodell för intaget av nyheter och berättelser, vilket Tobias Wahlqvist verkligen djupdök i med sin bok Skippa Nyheterna som vi gav ut tillsammans på Heja Framtiden Förlag 2022, och som resulterade i ett TEDx-prat på temat.

Rebecka Carlssons bok The Speaker’s Journey är högaktuell på temat att mejsla fram nya berättelser.

Och så här skriver Per Schlingmann i sin senaste bok Strategiskt berättande:

Slutsatsen är tydlig. I stället för att leda med beslut och direktiv handlar det om att leda genom riktning och inspiration. Ledarskapets kärna blir aspirationen, och förmågan att involvera, inspirera och skapa energi blir avgörande.

[…] Den formativa teknologin skapar möjligheter och utmaningar. En berättelse om hur omställningen blir sättet for oss att säkerställa vårt välstånd även i framtiden. En berättelse som väver ihop vår historia med dagens − och framtidens − förutsättningar. Jag är övertygad om att en sådan berättelse kan bli generativ och påskynda utvecklingen.

Motviktskämpare som Warp News, The Climate Optimist, The Progress Network, Scott Galloway och We Don’t Have Time behöver vårt stöd, liksom flera av nyhetsbreven som du hittar i min rekommendationslista på Substack.

När pendeln svänger tillbaka har de mobbande miljardärerna lekt färdigt på skolgården. Vissa har kvarsittning, medan andra har blivit relegerade och sitter kanske till och med bakom lås och bom.

Då kan deras tillgångar få göra verklig nytta som bränsle för den framåtrörelse som just nu ligger i startgroparna.

Den börjar i alla fall ta form i vårt kollektiva mellangärde.