Dags för bildningsrenässans

Kan vi främja framtidsförsäkring genom inre utveckling?

I dag tänkte jag skriva några ord om värdet av det lite mer svårmätbara lärandet.

Bildning har av nödvändighet blivit i ropet igen. Detta smått diffusa och möjligen en smula dammiga begrepp. Bildung.

För egen del började det nog med Tomas Björkman (Heja Framtiden avsnitt 17) och hans teorier kring det metamoderna paradigmskiftet som anses äga rum – alltså en idériktning som rör sig bort både från de stora modernistiska narrativen och det efterföljande postmoderna söndertrasandet.

Metamodernismen plockar gärna godbitarna ur alla de tidigare epokerna i brygger en ny gryta som är mer applicerbar i en global och uppkopplad värld där nätverk, ekosystem och samverkan regerar.

Tillsammans med Lene Rachel Andersen skrev Tomas Björkman boken The Nordic Secret. I den boken går de tillbaka till de nordiska ländernas sätt att hantera det stora skiftet från fattiga jordbrukssamhällen till sprudlande industrialism. Den intellektuella eliten insåg redan på slutet av 1800-talet behovet av personlig utveckling i relation till denna omvälvande tekniska utveckling.

Många känner till deras lösning på utmaningen: folkhögskolan. Enligt The Nordic Secret var folkhögskolornas framväxt – och den tillhörande folkbildningen med studieförbund och studiecirklar – ett effektivt vaccin mot den teknologiskt eskalerande framtiden för över hundra år sedan, samt en bidragande faktor till att dessa fattiga bondnationer blev några av de mest innovativa och välmående ekonomierna i världen. En teori är att det kan vara hög tid att upprepa dessa bildningsfrämjande åtgärder på ett liknande sätt när vi nu återigen står på tröskeln till ett automatiserat och AI-drivet paradigmskifte.

Och kanske är förvirringen kring vad det faktiskt innebär att vara människa, en ledtråd till det ökande behovet av inre utveckling, mindfulness, meditation och samtalsterapi? Tidigare hade vi ju åtminstone religionen att luta oss emot.

Lene Rachel Andersen har vidareutvecklat de här tankarna, först i boken Metamodernity (numera återutgiven med titeln Polymodernity), därefter i Bildung. Den senare är en liten bok som ger en överskådlig historik över bildningens resa, från tyska upplysningsfilosofer till danska politiker.

Bildning är i det här sammanhanget alltså något som ligger bortom information och kunskap – det är inte ens synonymt med utbildning. Det handlar istället om en inre resa som syftar till att utveckla förmågan att kunna navigera i en komplex värld.

I den kontexten läser jag Sverker Sörlins bok Till bildningens försvar, som är en delvis personlig betraktelse över den egna intellektuella tillblivelsen, från en strävan efter allmänbildning till någonting annat, mer okvantifierbart.

Sörlin skriver på ett sätt som gör att jag vill skriva. Det är vackert, eftertänksamt, poetiskt och inspirerande på samma gång. Kanske har det med bildning att göra?

Jag vill även sträcka ut en koppling till Handelshögskolans rektor Lars Strannegård. Som du vet utvecklar han nu centret för lycka, välmående och välfärd tillsammans med Micael Dahlen. Dessutom får Handels rubriker för såväl bokklubbar som kurser i globala utmaningar. Ska inte Handels syssla med ekonomi?

I Strannegårds bok Kunskap som känns närmar han sig svaret. Kultur och kunskap, ekonomi och ekologi – varför skulle de leva i skilda sfärer på något sätt? Tvärtom. I stora delar av den anglosaxiska världen spelar humaniora en stor roll i utbildningsvärlden – det är inte ovanligt att läsa litteraturvetenskap, filosofi eller konsthistoria innan man blir ingenjör. I Sverige har denna bildningstradition – liberal education − rationaliserats bort i jakten på effektiv yrkesinriktning och och tidig specialisering.

Svenska politiker stoltserar sällan heller med något förebildsdrypande kulturellt bråddjup. ”Politiken är själlös” säger den tidigare centerpartisten Frederick Federley till SVT samtidigt som han skolar om sig till präst. Kanske det finns ett samband?  

Sverker Sörlin går så långt som att hävda att det finns en korrelation mellan mer kunskap och mindre bildning. När skolan främst handlar om standardiserade prov och Pisa-kompatibla mätpunkter får ”flummet” stryka på foten.

Vad är då bildning bra för? Bland annat självinsikt, perspektivbredd och kritiskt tänkande.

Sverker Sörlin återkommer i sin bok flera gånger till Tara Westovers självbiografiska verk Educated (på svenska Allt jag fått lära mig). Hon är uppvuxen i en fattig mormonfamilj i Idaho, där den bipolära och domedagsväntande pappan driver en bilskrot medan den förtryckta mamman sysslar med alternativmedicin och mumlar medhåll till sin make. Storebror är djupt våldsam. Allt som har med staten att göra är en djävulens konspiration och barnen får varken gå i skola eller uppsöka sjukhus. Deras version av ”home school” är att tvingas arbeta med pappans livsfarliga maskinpark.

Det låter som en karikatyr, men Westover beskriver målande en barndom fylld av våld, hot och skällsord som rättfärdigas i herrens namn. En värld där dogmer, religiös fanatism, konspirationsteorier och svartvitt tänkande gjuter det utforskande barnets spirande frö i cement, snarare än låter det blomstra i bördig jord.

Taras räddning blir böckerna. När hon så småningom – med lite tur och vita lögner – får möjlighet att äntra den akademiska världen, riskerar hennes påtagliga okunskap och avgrundsdjupa mellanförskap att utplåna henne. Ett bildningskomplex på steroider. Glädjande nog möter hon lärare som ser hennes potential istället för att fixera sig vid hennes bakgrund.

Först genom att vidga sin värld kan hon göra upp med sitt förflutna. Först då kan hon föreställa sig en annan framtid.

Det ligger någonting fint i det tycker jag. Bildningsresan har möjligen inget konkret slutmål, men den inre kompassen växer i styrka och tydlighet. Plötsligt ser hon sin familj som varelser från en annan planet. Själv kan hon till slut vara både och istället för mittemellan eller antingen eller. Hennes bakgrund är en del av henne och behöver inte längre undangömmas. Bilskrot och doktorshatt i en ohelig symbios.

Jag håller med samtliga av de ovanstående författarna om att det är hög tid för en bred bildningsrenässans. Det må låta kontraintuitivt, men det kan faktiskt vara så att vår bästa framtidsförsäkring - även samhällsekonomiskt - ligger bortom traditionell kompetensutveckling. Initiativ som Inner Development Goals ger ett exempel på hur man kan jobba med att främja inre förmågor innan de yttre hållbarhetsmålen kan uppnås.   

I en samtid där pajkastning, splittring och polarisering stundtals tycks vara politikens och nyhetsmediernas självpåtagna roll, blir det nämligen allt mer frestande att greppa efter tydliga, svart-vita lösningar på vår tids mest komplexa problem.

Rädsla istället för framtidstro. Misstänksamhet istället för gemenskap. Och du kan säkert själv sluta dig till vilka krafter i samhället som frodas av rädsla och misstänksamhet.

Bildningen nyanserar det svartvita. Målar först i gråskala, därefter i allt starkare färger.   

---

Vill du samarbeta med Heja Framtiden? Jag söker efter modiga B2B-bolag som vill exponera sitt varumärke för en framåtlutad och nyfiken målgrupp som bågnar av beslutsfattare. Vi kan sy ihop innehållspaket med podd, nyhetsbrev, texter och mycket annat. Ta också kontakt om du vill starta en företagspodd så kan jag garanterat hjälpa till! christianvonessen@gmail.com

---

Podden dundrar förstås vidare med friska tag in på det nya året. Den UNIKA strukturen med studioavsnitt på tisdagar och kortare nedslag på torsdagar har funkat fint så här långt. Otroligt skönt för mig i alla fall.

501. Kalle Nilvér berättar om sitt bolag GoClimate och hur näringslivets klimatberäkningar kommer underlätta omställningen framöver.

502. Gustaf Arrhenius träffade jag under konferensen Vår Framtid på Nordiska museet. Som vd för Institutet för framtidsstudier tittar han ständigt på de långa linjerna mot framtiden.

503. Iwette Rapoport är grundare av Change Collective, som utvecklar informationsmaterial och digitala hjälpmedel för att förebygga och motverka våld i nära relationer.

504. Jan Skjoldhammer driver NoviOcean, som kombinerar vågkraft, vindkraft och solpaneler i en och samma struktur.

---

Jag har fattat det möjligen tveksamma beslutet att ställa på mig på Stockholmsbiografen Zitas scen för att prata om framtidsoptimism, TVÅ kvällar dessutom.

Man kan säga att jag har piffat upp min Heja Framtiden-föreläsning och gjort den lite mer till en föreställning. Blandar statistik och innovation med humor, visioner och musik.

Vi får se om det funkar.

Det skulle i alla fall glädja mig enormt mycket om du ville komma dit. Där kommer man även kunna köpa böcker från Heja Framtiden Förlag.

Det handlar om följande datum:

Torsdag 25/1 kl 18:30 (få platser kvar)
Torsdag 1/2 kl 18:30

Registrera dig hos Abundo för en gratis plats. Ett provabonnemang kostar bara 90 kronor för en hel månad och ger potentiellt massiv valuta för pengarna.

---

PS. Gillar du Heja Framtiden och vill stötta? Överväg gärna att uppgradera till betalande prenumerant för en femtiolapp i månaden, så blir det ännu mer värt att lägga tid på utveckling av den här typen av innehåll. Jag tackar ödmjukt för alla bidrag! Så småningom ska betalande prenumeranter givetvis premieras på något kul sätt.