Välkommen tillbaka till mitt lilla nyhetsbrev! Det har visat sig vara ett kul sätt att samla tankar och göra små bokslut då och då. Här är dagens skörd:
Var är visionerna?
Utan att säga för mycket om den märkliga valrörelsen i Sverige, kan jag konstatera att framtiden lyste med sin frånvaro. Det mesta tycktes handla om pajkastning, populism, polarisering och att släcka bränder. Ganska lite handlade om att prata hur man vill att vårt framtida samhälle ska se ut. Vilka politiker pratar om teknikutveckling, klimatresiliens, startups, koldioxidinfångning, rymdforskning och livsförlängning?
Nyhetssajten Warp News har tagit extra viktiga kliv i det avseendet. Grundaren och tidigare riksdagsledamoten Mathias Sundin skrev om just avsaknaden av framtidstro i svensk politik. Sen bjöd han in olika partiföreträdare för att berätta om sin långsiktiga och framtidsoptimistiska vision för Sverige.
Det blev faktiskt en del intressanta inspel som annars tenderar att drunkna i käbblet. Åtminstone Liberalerna, Piratpartiet och Miljöpartiet ansträngde sig för att formulera sina visioner.
Vem startar Framtidspartiet?
Stockholm Impact Week
Jag har precis avslutat fyra dagars intensivt arbete och minglande på Stockholm Impact Week, ett imponerande arrangemang som ser ut att bli en återkommande företeelse. Jag upplevde bara en bråkdel av det digra programmet, men det står klart att Stockholm har fantastiska förutsättningar att utvecklas som ett dynamiskt kluster för världsförbättrande bolag och socialt entreprenörskap. Jag hittade i alla fall med lätthet 9 spännande startups som jag lyfte i ett blogginlägg. I samarbete med Invest Stockholm kommer jag under hösten att publicera flera intressanta poddsamtal från veckan.
Transhumanism överallt?
Som framtidsintresserad (jag vågar inte använda epitetet “futurist” ännu, men kanske i… framtiden?) var det förstås kittlande att stifta bekantskap med transhumanismen när jag drog igång podden kring 2017/2018.
Filosofin överlappas av en rad andra spännande rörelser, som effektiv altruism, biohacking och longevity (livsförlängning och åldrandeforskning), och har tentakler inom allt från artificiell intelligens och nanoteknik, till kroppsimplantat, robotik, Crispr, kryonik och BCI - Brain-Computer Interface.
I grunden finns en övertygelse om att vi kan - och bör - utveckla människan så mycket som möjligt för att eliminera sjukdomar, lura döden, stärka våra sinnen och utveckla vår intelligens. I förlängningen kan vi rentav se fram emot nya typer av sapiens som vi i dag inte ens kan föreställa oss. Och detta välkomnas.
Mina poddintervjuer på ämnet har visat på både bredd och djup inom det transhumanistiska fältet. Men sen då?
Journalisten George Dvorsky skrev i augusti en lång och välresearchad text på Gizmodo med rubriken What Ever Happened to the Transhumanists? Han menar att rörelsen tappat sin synlighet och geist.
Men det kanske finns ett logiskt svar på frågan. Jag läste den nya boken Future Superhuman av Oxford-forskaren Elise Bohan. Undertiteln är Our transhuman lives in a make-or-break century. Hon poängterar att transhumanismen snarare finns omkring oss hela tiden.
Faktum är ju att några av världens rikaste och mäktigaste (män) laborerar med rymdfärder, underjordiska transporttunnlar, hjärnimplantat, biohacking och metaverse. De har dessutom (nästan) allihop en viktig drivkraft som 1900-talets entreprenörer och industrikapitalister saknade: nämligen en okuvlig önskan om att förlänga mänsklighetens lilla tid i historien.
Detta rimmar förstås väl med transhumanismen, men precis som Elise Bohan och många andra har påvisat rymmer människans framtid en hel del etiska och moraliska dilemman.
Om vi till exempel genetiskt kan redigera bort vissa fruktansvärda sjukdomar redan på embryostadiet borde vi väl göra det? Frågan är bara var gränsen går. Bohan sticker ut hakan där och menar att vår strävan efter friska och vackra avkommor bara är naturligt, och kanske inte ens behöver vara fel. Många mänskliga avvikelser har mycket riktigt bidragit till fantastiska människoöden, stor konst och djup kärlek. Men räcker det för att acceptera att desto fler blir dömda till ett liv av lidande?
De här diskussionerna kommer bara bli fler - och mer komplicerade. Jag drar omedelbart paralleller till boken Hacking Darwin där författaren Jamie Metzl beskriver en framtid av till synes oändliga valmöjligheter för blivande föräldrar. Om man kan välja bort sjukdomar, varför kan man inte lika gärna få välja ögonfärg, längd eller vilken typ av intelligens som är mest dominant? Var går gränsen?
Där många ryser, hör man hur transhumanisterna myser.
Magasin på is
Hittills har jag släppt fyra nummer av det påkostade magasinet Framtidens hållbara matsystem tillsammans med fantastiska samarbetspartners. Under hösten skulle vi utveckla plattformen vidare med Framtidens hållbara transportsystem, men på grund av krockande projekt ligger den satsningen för tillfället på is.
Det är förstås vemodigt, men innebär också en viss lättnad eftersom det handlar om stora projekt förenat med hög risk och nattsvettande osäkerhet. Förhoppningsvis kan vi hitta tiden till fler magasinutgåvor under 2023. Jag tror och hoppas att printmediet inte är helt dött ännu, i alla fall inte om det görs så svinbra som vi har gjort det.
Vad gör ett bra nyhetsbrev?
Nyhetsbrevet som kommunikationskanal har som bekant fått en riktig renässans under de senaste åren, och en person som lagt blod, svett och tårar för att bidra till den utvecklingen är Nicklas Hermansson.
Allt fler läsare och företag hittar nu till hans NomoFomo Insights, ett spretigt, underhållande och samtidsanalytiskt nyhetsbrev som utgår från att han scannar av 2500 artiklar varje vecka och samlar det smaskigaste. Nu hjälper Nicklas andra företag med sina nyhetsbrev (bland annat contentbyrån Chiffer) och jobbar – precis som jag själv – hårt för att sprida sitt evangelium och bygga ett eget framtidsorienterat mediehus.
Jag intervjuade Nicklas om detta på min blogg hos United Spaces, som jag nu dragit igång igen efter sommardvalan.
De tar våra jobb!
Och kanske är det på riktigt den här gången? Nja, vi ska kanske inte drabbas av panik riktigt ännu.
Men medan artificiell intelligens inte har varit riktigt samma heta debattpotatis det senaste året, sker det desto mer just nu. Och precis som med all annan infrastruktur finns det onekligen en begränsning i hur ofta man orkar påpeka att något använder sig av AI, blockchain, 3D-printing eller AR. Det kommer vara självklart inom en snar framtid.
Du har säkert sett dina mer nördiga vänner dela AI-genererad konst den senaste tiden på sociala medier. I och med de senaste uppdateringarna inom AI-utvecklingen har plattformar och verktyg som DALL-E 2 och Midjourney gjort det möjligt att skapa hakdroppande digitala konstverk med förhållandevis enkla kodkommandon, så kallade prompts. GPT3 fungerar på samma sätt fast med språk och text.
Det innebär att AI med hög hastighet kan börja ta över - eller snarare förstärka - kreativa yrken som illustratörer, konstnärer, författare, journalister och copywriters. De som håller sig i framkant kant kan hitta helt nya sätt att skapa enligt sin vildaste fantasi.
Nyligen vann Jason Allen en konsttävling i Colorado med sitt fantastiska verk Théâtre D’opéra Spatial (bilden högst upp i mailet). Problemet var bara att han skapat det med Midjourney. Folk blev arga. Och det här förstås bara början. Tävlingar inom både idrott, musik och konst kommer kanske behöva fler kategorier i framtiden?
Jag skrev även en grej om detta på bloggen.
Allt är energi
Mycket handlar om energi och elektricitet just nu, inte minst när vi pratar om framtiden. Det gör att kärnkraftsdebatten äntligen fått tillåtelse att återvända. Vissa menar att vi hade sluppit hela dagens energikris om vi bara hade satsat på kärnkraften tidigt istället för att avveckla den, och att vi bör toksatsa på både befintliga reaktorer och nästa generation med små modulära.
Andra menar att det bara är farligt, dyrt och tidskrävande, och att vi istället bör jobba stenhårt med att arbeta med förnybart, batteriteknik och energieffektivsering för fulla muggar.
Och medan vi tjafsar om vem som har rätt, rinner tiden iväg.
I den kontexten är det intressant att “bredbands-Jesus” Jonas Birgersson gör en återkomst till rampljuset med ett liknande upplägg som för internet på 1990-talet. Han menar att vi på sikt skulle kunna översätta den i begynnelsen galna tanken på “full tillgång till internet för 200 kronor i månaden” med ett liknande erbjudande för el.
Warp Institute har välkomnat hans initiativ och ska försöka bidra till att visionen går i lås. Det kommer bli intressant att följa.
Om man vill förstå hur energi är grunden till allt vi som mänsklighet behöver och vill åstadkomma, kan jag rekommendera Nate Hagens podcast och plattform The Great Simplification. Det var Captain Future himself Michael Sillion som tipsade om den när vi tog ett snack under Almedalen.
Poddfloden tilltar
Det finns inga tecken på att min egen besatthet håller på att avta när det gäller att möta spännande människor och sprida deras tankar. Sedan det förra nyhetsbrevet har jag släppt avsnitt med:
Emma Dalväg om industriell symbios,
Simon Åkerlund om AI-drivna försäljningsprediktioner,
Alexander Engl om att dela på resurser i grannskapet,
Ebba Theding om framtidens blockchain,
Johan Melinder om cirkulär havreproduktion,
Jonas Nyvang om eldriven och stilren mobilitet,
Vahid Sohrabpour om hur man förlänger hållbarheten på frukt och grönsaker utan plast,
Anna Quarnström om hur startups kan bidra till framtidens energilösningar,
Beatrice Erkers om hur nya teknologier kan bidra till en blomstrande framtid,
Philippe Schuler om utmaningarna med matsvinn,
Henrik Littorin om framtidens flyg,
Cozette Wachtmeister om koldioxidnedtagning på riktigt,
Mustafa Sherif om hur man bygger städer för unga,
Mikael Botnen Diamant om näringslivets hållbarhetsarbete,
Martin Mazur om morgondagens mjukvaruutveckling,
Elin Bergman om cirkulär ekonomi,
Oliver Lundgren om den digitala utbildningssektorn,
Darlene Chiu Bryant om vad San Francisco och Stockholm kan lära av varandra som foodtech-hubbar, och
Sofie Hjelmberg om hur second hand-marknaden kan flytta in hos e-handlarna.
Tempot kommer vara minst lika högt även framöver, så det är bara att gilla läget. Många avsnitt är under en kvart långa, så det går bra att klämma in lite då och då i vardagen.
Vad händer framöver?
Nu närmast är det dags för det ständigt lika eklektiskt ambitiösa Gather i Stockholm, där jag hoppas kunna möta några intressanta intervjupersoner.
Dessutom blir det storstilad återkomst till Bokmässan i Göteborg 22-23 september, eftersom min fru Eleonora von Essen släpper sin fantastiska debutroman Systrar Oavsett den 4 oktober på Bazar Förlag.
Själv ska jag mest mingla runt, smörja poddgäster och prata om egna böcker och kommandebokidéer, samtidigt som jag promotar Heja Framtiden Förlag i allmänhet och nya boken Skippa Nyheterna i synnerhet. Har du inte läst den ännu är det hög tid. Eller varför inte ge ett ex till en nyhetsknarkare i din närhet?
Den 7-8 oktober är det dags för KliMATdagarna på Lumafabriken i Hammarby Sjöstad, där 50 inspiratörer samlas för att diskutera en av världens viktigaste frågor. Under fredagen modererar jag ett panelsamtal samt föreläser om mina insikter från arbetet med foodtech och matsystemet. Läs mer och köp biljett här!
Just det, ett live-koncept med AW och talkshow i Stockholm är under utveckling. Det verkar som att första tillfället blir i januari 2023. Jag återkommer med mer info kring detta längre fram.
Musikalisk nytändning
I en lada på Gotland väcktes i somras en nypepp när det gäller musikskapandet. Därför gör jag nu åter låtar under eget namn (tidigare har jag mest släppt lite akustiska demos på Spotify under namnet Anyday). Den nya låten heter Lesson One och finns tills vidare på Soundcloud. Fortsättning följer.
STORT TACK för att du läser, lyssnar och stöttar. Det betyder mycket. Hör gärna av dig om du tror att vi kan samarbeta på något sätt.
Det mesta av det jag gör kan du hitta i mitt vackra länkträd.
Tack för nyhetsbrevet! Kul att du kommit igång!