Välkommen till augustibrevet!
Juli kom och gick. Det gjorde även Almedalsveckan, som var extra intensiv och svettig eftersom jag hade fler kunduppdrag än någonsin (och för att det var sjukt varmt).
För Ledarna inom privat tjänstesektor modererade jag under onsdagen ett intressant panelsamtal baserat på en ny undersökning om chefens ökade krav. Är de i själva verket orimliga till den grad att unga talanger undviker att söka sig till chefspositioner?
På scen fick jag sällskap av Lisa Haglund (People & Consulting på PwC), Ann Öberg (vd Almega), Peter Knutsson Frejd (vd Academic Work) och LPT:s ordförande Lorri Mortensen Mates.
Jag hjälpte även Lorri att spela in fyra avsnitt av deras nyuppväckta podcast På chefens bord som kommer ut under hösten.
På torsdagen hängde jag mycket i Atrium Ljungbergs mysiga trädgård, där jag modererade ett samtal om hybridarbete, framtidens kontor och Stockholms attraktionskraft för unga talanger, med Norbert Adamek (Head of Corporate Real Estate på H&M, Katarina Berg (CHRO på Spotify) och Stefan Ytterborn (vd och grundare på CAKE).
Därefter var det dags för ett spännande samtal om Slakthusområdet i Stockholm, som växer fram till en riktigt dynamisk hubb för mat, kultur och konst, men där det även ska byggas bostäder, skolor och förskola. Hur ska den symbiosen hanteras på bästa sätt?
AL har dessutom gått in som delägare i A house, som ska öppna i Slakthusområdet (bland annat). En mycket spännande utveckling.
Sen var det bland annat sedvanligt mingel hos Prime, fest med Petter Stordalen i trädgården bakom Clarion Hotel, och högt tryck hos Techarenan. Det var också fruktansvärt varmt på dagtid, så det var ofta mer frestande att svalka sig med en kall öl än att rusa mellan seminarier.
Jag har med andra ord inte tillräckligt på fötterna för att analysera Almedalen 2023 med några superskarpa spaningar. Det var lite mindre, lite luftigare, men också möjligen lite… trevligare för oss som var där för att nätverka. Mycket prat om AI förstås, men även cirkularitet och hållbarhet stod högt på agendan.
För min egen del var det framförallt ärofyllt att få göra debut som moderator i ett så viktigt och agendasättande sammanhang, så jag ser väldigt mycket fram emot att få maxa ännu mer till nästa år.
Stort tack till alla inblandade!
Att moderera är faktiskt något av det roligaste jag vet just nu. Så ta gärna kontakt om du planerar en kick-off, konferens eller något annat kul under hösten. Du når mig alltid på christianvonessen@gmail.com eller genom att svara på det här mailet.
Efter den intensiva avslutningen på arbetsperioden har jag haft desto mer tid till läsning (mellan barnkalas, fönsterrenovering, magsjuka och rosé på bib). Och av någon anledning har det handlat extra mycket om ekonomi, städer och demografi.
Kjell A Nordström ska jag intervjua på scen i Tylösand i september, då jag är konferencier och moderator under Livsmedelsdagarna. Hans nya bok heter Apan och kapitalet, och är i korta drag en lättbegriplig och underhållande snabbresa genom den ekonomiska historien, från byteshandel till kryptovalutor - och de mest tongivande ekonomiska teorierna däremellan.
Boken har tydliga beröringspunkter med Andreas Cervenkas arbete, framförallt boken Girig-Sverige och hans uppskattade sammanfattning i Sommar i P1. Precis som vi har “hittat på” konceptet pengar, har vi även skapat ett ekonomiskt system där inte bara statliga riksbanker − utan även privata aktörer − kan hitta på ännu mer pengar, lite när det passar.
Det göder förstås inte bara inflation, utan skapar även en hel del riskabla finansbubblor – inte minst när det gäller bostadsmarknaden. Det är stundtals hakdroppande lärdomar. Hur ska vi navigera den verkligheten för att undvika fler otäcka krascher i framtiden?
Jag har också till slut tagit mig igenom Extreme Economies, en bok jag faktiskt pratade om när jag satt hemma hos just Kjell A och spelade in Heja Framtiden avsnitt 217 (tänk vad fint allt hänger ihop i det här brevet).
Extreme Economies är en imponerande välresearchad reportagebok, skriven innan både covid och krig. Författaren och ekonomen Richard Davies reser runt till de mest unika ekonomierna i världen, som Kinshasa, Aceh, Darien, Santiago, Tallinn, fängelser i Louisiana.
Han försöker kartlägga vad som gör att en ekonomi kan uppstå − och fungera – ibland till synes ur tomma intet. Och varför vissa ekonomier kollapsar, trots att allt talar för framgång.
Boken sticker hål på vissa idéer – både den om att en marknad är någonting som kan skapas och styras uppifrån, liksom idén att marknaden måste släppas helt fri för att fungera på bästa sätt. Konklusionen är att inget av detta fungerar särskilt väl i praktiken. En gyllene medelväg är lösningen.
Extreme Economies avslutas med en slags konklusion: framtidens stora städer (och ekonomier) kommer att vara digitala, åldrande – och orättvisa.
Till och med den omhuldade digitaliseringsmotorn Estland får en känga i sitt kapitel. En stor andel av befolkningen är nämligen ryssar, och de som hamnar på efterkälken i e-Estland blir i slutändan i praktiken statslösa i ett ingenmansland – en spaning som jag gissar att få storögda techjournalister lyfter i sina hyllningar.
Stockholm 2040 gavs ut 2022 av Fastighetsägarna i Stockholm, och innehåller 11 korta framtidsspaningar om vår huvudstad från olika perspektiv. Sammantaget blir det ett intressant pussel som tydliggör att parametrar som kultur, arkitektur och natur hänger tätt ihop med såväl attraktionskraft som trygghet och integration. Även här krävs en varsam hand för att främja ett dynamiskt näringsliv samtidigt som man överbryggar klyftorna mellan invånare i olika stadsdelar och socioekonomiska kategorier.
A More Just Future av Dolly Cough slank också ner av bara farten. Boken följer till stor del hennes eget uppvaknande med att försöka förstå USA:s dunkla förflutna, med kolonialvälde, slavhandel och förtryck av urinvånare. Det finns en hel del vi behöver lära oss av historien, men också en hel del ingrodda sanningar vi behöver lära av för att gå vidare. Hennes egen ögonöppnande skapar en bild av USA där ”land of the free” för många människor klingar ganska falskt.
Så vad är den röda tråden mellan alla dessa populärvetenskapliga hopp? Jag skulle säga att den stora frågan handlar om rättvisa. Bara det subtila skiftet under de senaste åren från equality till equity är talande. Jag hittade till och med ett poddavsnitt av Today, Explained från Vox där man pratar om just framväxten av begreppet equity i samhällsdebatten. Skillnaden tydliggörs i den här mycket enkla illustrationen:
I och med klimatförändringarna pratar man förstås även om climate justice och min övertygelse är att vi kommer använda den här begreppslådan allt mer under de kommande åren. Samma mediehus Vox har bland annat djupdykt i den kraftiga ökningen av klimatrelaterade rättsfall, som i många avseenden syftar till att just skipa rättvisa mellan olika grupper i samhället.
Att alla människor får samma saker räcker alltså inte. Det handlar om att ge alla människor resurser utifrån deras individuella förutsättningar. Och jag måste tro att en sådan värld är möjlig.
Som du vet har jag snöat in lite extra på demografi på sistone. New York Times ger oss här en pedagogisk och visuell genomgång av hur den demografiska utvecklingen kan se ut fram till 2050. Som jag har nämnt tidigare är det framförallt länder i Asien och Sydeuropa som åldras snabbt nu, medan de flesta afrikanska länder kommer fortsätta vara unga och pigga under många decennier framöver.
Utvecklingen mot åldrande befolkningar beror framförallt som bekant på att de flesta människor i världen fått det bättre inom parametrar som utbildning, sjukvård, ekonomi, självbestämmande och jämställdhet. Men i vissa fall kan ett reducerat barnalstrande förstås bero på andra saker, som tuffa arbets- och bostadsmarknader i kombination med starka kulturella koder.
(Som högst anekdotisk bevisföring har till exempel nästan inga av mina (infödda) vänner i Singapore barn, trots att de är i 45-årsåldern. Trots detta ska den lilla stadsstaten fortsätta växa sin befolkning kraftigt - med hjälp av arbetskraftsinvandring. Jag gissar att fler asiatiska och sydeuropeiska länder kommer följa efter.)
Varje gång jag läser om den stora ökningen av andelen äldre, tänker jag i bakhuvudet även affärsmässigt. Med tanke på hur mycket samhället och marknaden försummar de äldre målgrupperna redan i dag, borde det finnas ENORM potential för att tillgodose deras behov i framtiden.
Frågan är bara hur?
Kanske handlar det helt enkelt om att fortsätta på den inslagna vägen, att konsekvent initiera fler samtal om framtiden, och tillgängliggöra de tankar och det vokabulär som kan göra flera delaktiga i diskussionen?
Det var i alla fall vår tanke när jag och Henric Smolak år 2021 skrev boken Nu fattar jag - att överbrygga den digitala klyftan i samhället. Många äldre gillade den skarpt. Jag vill tro att vi var rätt ute.
Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag har under det senaste året börjat samarbeta så smått med Hjärtebarnsfonden. Jag skrev en liten krönika till deras medlemstidning, vilket blev startskottet för nästa projekt: att göra en bok ihop.
Under 2023 genomför jag därför intervjuer med ett tiotal familjer som på olika sätt lever med hjärtebarn, och de utmaningar detta medför.
Det är ett stundtals tungt arbete, framförallt eftersom alla historier inte slutar lyckligt. Men det är historier värda att berättas, och jag hoppas verkligen att jag kan göra dem rättvisa i slutändan.
Är det någonstans man önskar att framtiden kommer fortare så är det inom hjärtforskningen.
Här är en av deras mest starka och hyllade kampanjer hittills:
Heja Framtiden då? Jovars, lite nya poddavsnitt finns det att dyka ner i:
Charlotte Adelgaard från CRM-bolaget SuperOffice gästade studion för att prata om kundrelationer, storbolagspolitik och jämställdhet.
Kalle Thorbjörnsson lever och andas sjöpung, ett oansenligt manteldjur som både renar haven och levererar umamiosande protein till människor. Är det världens bästa och konstigaste livsmedel?
Lone Feifer är en av Danmarks främsta experter på hållbart byggande och gästar podden på länk från Köpenhamn för att prata om framtiden och dess nya sätt att mäta kvaliteten på våra byggnader.
Maria Ingels Carlsson driver Green Communication, som bland annat sysslar med hållbar influencer marketing. Jorå, det finns!
Shingy från Australien är en av världens mest profilerade föreläsare inom marknadsföring och konsumtionstrender. Jag haffade honom efter hans dragning på Årets Marknadschef i Stockholm.
Alex Forslund är galen i svampar och har därför börjat odla exotiska matsvampar med Stockholm Mushroom Farm för att pusha kulinariska gränser. Det ska bli spännande att följa deras resa.
Erik Huss är välbekant inom såväl hållbarhets- som äventyrarkretsar. Med sin unika bakgrund som både glaciolog och journalist väger hans ord extra tungt. Men hur kan han behålla framtidsoptimismen även när glaciärerna smälter? Och varför vill han hela tiden prata om The Dude och The Terminator?
TACK för att du läst ända hit. Nästa brev kommer faktiskt hyfsat snart och kommer handla betydligt mer om populärkultur (JA och lite AI…). Missa inte det!
Men tusan så glad jag är att jag signade upp för detta! Det här är nog ett av de bästa nyhetsbrev jag läst. Fasiken vad inspirerande Christian! Och vilket oerhört viktigt brobyggande du gör! Tack 🙏