Det är dags att tänka långsiktigt
Vilka rättigheter har våra barnbarns barnbarns barnbarns barnbarns barn?
Det kan vara svårt att tänka långsiktigt när det är så mycket som tar vår uppmärksamhet här och nu. Krig i Ukraina, frihetsrevolution i Iran, energikris, klimatkris, inflation, gängskjutningar. Det är KAOS. Eller?
Ibland kan jag tänka att vi tar vår samtid på lite för stort allvar – alltså inte problemens magnitud, men känslan att det aldrig varit så mycket skit som händer och att vi är den sista generationen som kan styra skutan åt rätt håll. Nyhetslogiken eldar på förstås. Har du fortfarande inte läst Tobias Wahlqvists bok Skippa Nyheterna (Heja Framtiden Förlag) är det hög tid. Bra julklapp till en nyhetsknarkare!
Men krig, kriser, katastrofer och revolutioner har väl alltid präglat mänsklighetens historia? När folk gnäller på världens tillstånd brukar jag ställa motfrågan: när var det bättre?
Kommer mänskligheten utrotas?
Däremot kan vi konstatera att det finns fler och större potentiella hot än någonsin framför oss. Bland forskare inom X-Risk, alltså existentiella risker, brukar konstgjorda pandemier, superintelligent AI, kärnvapenkrig och katastrofala klimatförändringar lyftas som några av de allra viktigaste områdena att förhindra och förebygga. Supervulkaner och asteroider är ytterligare hot.
En person som ständigt resonerar kring våra framtida hot och möjligheter är William MacAskill, en av förgrundsgestalterna i Effektiv Altruism-rörelsen. I boken Doing Good Better från 2015 går han igenom EA:s grundfilosofi och ger exempel på hur vi som privatpersoner och företag kan tänka för att göra så mycket gott som möjligt i världen med de resurser vi har – exempelvis tid, pengar och karriär.
Han är 35 år och doktorerade i filosofi vid 27 års ålder. I dag är MacAskill verksam vid universitetet i Oxford, och inom EA-paraplyet har han bland annat grundat Giving What We Can, som är en plattform för att få fler att donera regelbundet till effektiva organisationer. Många ger till exempel ett löfte om att avsätta 10 procent av sin inkomst till donationer. Ett annat ben är 80,000 Hours, en slags digital guide för den som står i begrepp att välja karriärväg i livet.
Intresset för både MacAskill och Effektiv Altruism har ökat, och jag själv har flitigt lyft deras hjärtefrågor i poddar, böcker och blogginlägg. Men det har fortfarande handlat om en relativt sluten subkultur.
Det senaste året har detta ändrats. Jag vet inte om Will har skaffat sig en ny PR-strateg eller om det helt enkelt är så att gemene man i dag intresserar sig mer för globala risker och är mer nyfiken på hur man på bästa sätt kan bidra till att göra världen bättre. Bland annat har det resulterat i en maffig coverstory på Time Magazine och en tre timmar lång poddintervju i 80,000 Hours Podcast.
Hur långt kan vi tänka?
Hans nya bok heter i alla fall What We Owe The Future, och riktar sitt fokus mot longtermism, alltså en typ av långsiktighet i sitt tänkande som kanske inte har någon superbra svensk översättning. Jag ska försöka beskriva grunderna hjälpligt:
Enligt principen om mänskliga rättigheter är alla människor på jorden lika mycket värda och ska ha möjlighet att göra sin röst hörd. Men de framtida människorna som ännu inte är födda har inte dessa rättigheter. Vem för deras talan? Det kan ju faktiskt vara så att mänskligheten fortfarande bara är i sin linda, och att vi har miljontals generationer framför oss.
Det kan låta som filosofiskt tungvrickeri, och ibland ackompanjeras läsningen mycket riktigt av inre bilder präglade av rödvin, smala cigaretter och nattliga samtal i stökiga studentrum – kanske särskilt när diskussionen fastnar i vad som är ett lyckligt liv, hur detta ska mätas och om det är bättre med en stor population där alla är halvolyckliga eller en liten population där alla är mer lyckliga – summan av den sammanlagda lyckan blir ju densamma? Och om man blandar in de många miljarder fängslade köttdjurens hiskeliga levnadsvillkor skulle det enligt samma princip kanske vara mindre totalt lidande på jorden om vi människor inte fanns över huvud taget?
Även 1 procent kan överleva
Det som är mest intressant är förstås hur någon som ständigt brottas med frågor kring existentiella hot ser på mänsklighetens framtida potential här på jorden. Och visst är Will MacAskill orolig inför alla dessa existentiella risker jag nämnde här ovanför, men att mänskligheten skulle dö ut inom det här århundradet eller nästa? Föga sannolikt.
Faktum är att han ägnar en hel del tid kring just detta. Även om det värsta tänkbara skulle inträffa – exempelvis storskaligt kärnvapenkrig med efterföljande atomvinter som leder till svält – och 99 procent av mänskligheten dör, finns det hopp. Det skulle nämligen innebära att det finns 80 miljoner människor kvar som kan resa mänskligheten på nytt ur den postapokalyptiska världen. Sannolikheten är stor att det bland dessa överlevare finns tillräcklig kunskap kring teknik och forskning för att inte behöva börja om från ruta ett.
En intressant parentes är dock att MacAskill är väldigt orolig över att fossila bränslen tar slut, eftersom den reservkraften skulle vara oerhört viktig vid återhämtningen efter en eventuell katastrof.
Vad kan vi göra i dag?
Frågan blir då: hur ska vi tänka för att skapa en bättre framtid ifall vi utgår från att mänskligheten skulle kunna frodas och leva vidare i tusentals, miljontals – eller många miljarder år framöver, både här och på andra planeter?
Författaren landar i att det viktigaste vi kan göra handlar om att säkerställa att “rätt” typer av värderingar och normer får fäste, och tar bland annat kampen mot slaveriet och arbetet för kvinnors rättigheter som två sedelärande exempel. Det finns nämligen inga tydliga bevis för att dessa världsomvälvande normförskjutningar skulle ha uppstått så småningom “i alla fall”. Tvärtom fanns det för den styrande makten såväl bekväma som lukrativa motiv till att fortsätta i gamla hjulspår. Förändring kräver kamp, upplysning och enträget arbete.
I fallet med den långsiktiga framtiden skulle det med andra ord kunna handla om att bedriva opinionsbildning för striktare regleringar kring biovapen, etisk AI och kärnvapen, samt mer resurser för att undvika förödande världskrig mellan våra lättkränkta stormakter.
Will MacAskill ser inte att individens skamdrivna vardagsarbete med konsumtionsreduktion, återvinning och vegetarianism är det som kommer påverka framtiden på signifikanta sätt, även om det är positiva steg i sig. Däremot landar han föga förvånande i Effektiv Altruisms själva kärna - att stötta och donera till de organisationer som jobbar mest effektivt med de allra största och mest åsidosatta frågorna för framtiden.
Något överraskande propagerar han även för att vår demokratiska röst är värdefull (vilket jag vet har diskuterats inom EA-sammanhang), och att ett bra sätt att göra världen bättre faktiskt är att skaffa barn (en annan åsikt jag verkligen inte uppfattar som självklar i de kretsar han kommer från).
Vi blir snart färre
Faktum är nämligen att världens befolkning snart kommer att peaka för att istället börja krympa. För att en population ska hållas konstant krävs att varje kvinna föder 2,1 barn, men i dag är det i princip bara länder i Afrika, samt enstaka i Asien och Sydamerika som över huvud taget ligger över den siffran. Allteftersom tillgång till vård, utbildning, ekonomi och hälsa ökar, sjunker dessutom nästan alla länders fertilitetssiffror raskt, så att begränsa arbetskraftsinvandring ter sig extra kontraproduktivt ur det perspektivet.
Överlag är What We Owe The Future i alla fall intressant läsning som säkerligen kommer öka intresset för den riktigt långsiktiga framtiden. Den ger också visst hopp kring att mänskligheten kommer kunna ta sig igenom nästan vilka utmaningar som helst utan att slockna på vägen. Men budskapet är också tydligt: det är du och jag som bygger framtiden på den grund som redan finns.
Uppdatering: Boken kommer ut på svenska hos Volante i april 2023 med titeln Vad framtiden förtjänar.
Judith Wolst om hållbarhet och nya teknologier
Om vi bortser från riskerna för en stund, vilken potential har då exempelvis AI och blockchain för att främja hållbarhet och klimatarbete? Den frågan ställde jag till min framtidskollega Judith Wolst. Hennes resonemang kan du läsa här!
Framtidens mat hos Warp News
Jag skriver regelbundet för det framtidsoptimistiska mediehuset Warp News, och har den senaste tiden fått äran att grotta lite i foodtech-lösningar som kan göra matsystemet bättre, bland annat frukt och grönt med ökad hylltid utan plast, riktig mjölk utan kor, sockerlösningar som är bättre för hälsan, samt den enorma potentialen i att jobba med CRISPR. Du kan läsa dessa (och mina äldre Warp-texter) här!
De senaste poddavsnitten
Ola Broström om hur Tebrito i Orsa arbetar med att skapa livsmedelsingredienser av mjölmaskar.
Thérèse Lundquist om e-handelsplattformen Green Little Heart som samlar de mest hållbara varumärkena på en plats.
Maria Freitas om hur hennes startup uMore kan bidra till bättre mental hälsa med hjälp av digitala verktyg.
Menno Lammers om sitt arbete med Proptech For Good och hur fastighetsbranschen kan bidra till hållbarhet och impact.
Emanuel Karlsten om sociala mediers politiska påverkan och nya affärsmodeller i medielandskapet.
Simon Werbart Flato om hur Sustainergies hjälper studenter hitta jobb, examensarbeten och kompetensutveckling inom hållbarhet.
Sara Berger från Sproud om man hur man bygger ett globalt foodtech-bolag från scratch.
Christofer Friberg om hur hans nya bolag Xgeo arbetar med att scanna världen efter dolda naturtillgångar.
Andreas Lindqvist från Futurice om hur man bygger resiliens genom samskapande.
Och så ett musiktips
Jag må ha legat under en sten, men jag har precis upptäckt det svenska stjärnskottet Hannes genom den smått genialiska låten och videon Stockholmsvy tillsammans med Waterbaby, som de även framförde nyligen hos Carina Bergfeldt. Halvakustisk soul kanske man kan kalla det?
Just nu är jag i alla fall besatt av hela hans katalog. Lyssna på Spotify!