Musikutvecklingen har bara börjat
Det är ingen hemlighet att generativ AI har nått det musikaliska fältet. Kommer det döda eller liva upp?
Hej och välkommen!
Jag ska börja med att säga att jag under hela mitt medvetna liv har pendlat mellan att skriva om musik; eller att skapa och framföra den. Mina första lillgamla konsert- och skivrecensioner dök upp redan i skoltidningarna, medan grumliga demokassetter med bandet Wallride - inom genren “skate-folköls-hardcore” - präglade högstadietiden.
Sedan dess har jag skapat fanzine-magasinet dzine i Oslo vid 19 års ålder (mer om det projektet i ett senare brev), spelat oldschool-hardcore med Action Force i Sigtuna och powerpop med Turf i Oslo, emorock med Return to Fall i Singapore och garagerock med The Flare-Up! i Stockholm. Bloggen Skivkoll.se drev jag under sex års tid och har tipsat om ny musik i åtskilliga blaskor och magasin.
Jag brottas fortfarande med detta lyxproblem, men kommer nog aldrig helt kunna välja sida eftersom båda lockar med olika utmaningar. Jag kommer sannolikt heller aldrig bli “framgångsrik” inom något av spåren. Däremot kan jag med ärlighet säga följande: om jag av någon anledning blev ekonomiskt oberoende skulle jag viga en betydligt större del av min tid åt att “hålla på” med musik.
Och nu “håller jag på” igen. Båda sidor känns nämligen plötsligt mer intressanta än någonsin.
Vad händer med AI inom musiken?
Det finns lite olika ingångar till framtidens musik och inblandningen av artificiell intelligens. Jag minns att jag såg Björn Ulvaeus på scen under en framtidskonferens – det kan ha varit 2018 eller 2019 – då han fick frågan vad han skulle tycka ifall det visade sig att en världshit var helt AI-genererad. Svaret förvånade nog många som såg honom som en viktig förkämpe för den gamla goda musikindustrin.
Ha ryckte nämligen på axlarna och sa ungefär: ”Vad spelar det för roll?”
Ulvaeus menade förstås att det i grunden är ganska ointressant hur musiken har skapats. En bra låt är en bra låt är en bra låt, som det brukar heta. Ifall soundet, harmonierna, texten eller stämningen väcker en känsla i lyssnaren är det i grunden irrelevant exakt vilken roll människa eller maskin har haft i tillblivelsen.
Kanske skulle motsvarande inställning kunna appliceras på alla konstformer. Jag kan själv bli smått besatt av de intrikata fantasivärldar och orimligt vackra varelser som kan skapas av de växande Facebook-gruppernas mest nördiga Midjourney- eller Stable Diffusion-kreatörer. För även om jag som betraktare vet att det är AI som skapat, vet jag också att det finns en människa där bakom, som har promptat, tweakat, redigerat och valt ut. Också en konst, ett hantverk.
Min dotter introducerade mig tidigt för de japanska AI-artisterna med lättuggad J-pop och avatarer i mangastil som snabbt blev populära. Och när jag samtidigt skrev texter till Stim:s årsredovisning 2019 funderade jag ändå: vad händer när en AI-bot kan spruta ut en miljon olika låtar, registrera dem som upphovsrättsskyddade verk hos Stim eller motsvarande aktör, ladda upp dem på Spotify och Youtube, för att därefter inleda rättsprocesser mot alla efterkommande verk som råkar låta lite för lika? Numera borde en vältränad AI-agent i princip kunna genomföra hela detta åtgärdspaket mer eller mindre autonomt.
Det fanns nog inget svar då, men det är en fråga som musikindustrin kommer att behöva brottas med. Nu finns det som bekant allt mer vassa verktyg för att inte bara klona röster till ljudböcker eller poddar, men även imitera musik så att du kan skapa en Ramones-låt som låter exakt som Ramones, utan att Ramones behöver vara inblandade eller tillfrågade. Både kittlande och skrämmande.
Precis som med träningsdata från böcker, filmer, fotografier och konstverk, ställs frågan: skulle man i princip kunna spåra promptandet och erbjuda en ersättning till upphovsrättsinnehavaren? Blockkedjetekniken används redan flitigt i den nya musikindustrin. Skulle blockkedjan kunna erbjuda ett säkert sätt att administrera denna till synes ogenomträngliga djungel, eller kommer det ta flera år innan den typen av system finns på plats? Är det för bökigt, dyrt och klimatpåverkande? Eller ska kulturen kanske rentav vara öppen för alla att leka med, remixa, uppgradera och tolka? Hur ska kreatörerna då få betalt?
Medioker AI-musik (ja nu ja)
För att förstå utvecklingshastigheten vi nu har framför oss inom den musikaliska sektorn, är det värt att utforska den uppmärksammade och ambitiösa AI-tjänsten Suno (som även
tipsade om i sitt senaste nyhetsbrev). Och efter att den första versionen av det här inlägget publicerats rullade Udio ut över världen.Med en enkel prompt skapas en unik låt. I det här fallet testade jag med följande i Suno:
1. “Emotional singer-songwriter acustic song about the loss of a father”.
Här kan du lyssna på Empty Chair
2. ”Upbeat but melancholy drum and bass tune with male vocals.”
Här kan du lyssna på Echoes of Yesterday
Som du märker är det inte jättemegasuperbra ännu – det blir rätt Mello-mediokert, särskilt när det gäller texterna. Men det är samtidigt… helt okej. Och det kommer, som man brukar säga, aldrig blir sämre.
Hur är det möjligt? Ja, å ena sidan är musik förstås något djupt mänskligt och oefterhärmligt. Å andra sidan är det fullt av regler och logik när det gäller harmonier, genrekonventioner, tonföljder, byten mellan vers och refräng.
Som hobbymusiker skulle jag förmodligen kunna nyttja den här typen av tjänster precis som jag nyttjar ChatGPT för text: inspiration för att komma vidare i mitt skapande.
Vad är egentligen musik?
Jag läste nyligen David Byrnes fascinerande bok How Music Works. Byrne var sångare och motor bakom new wave-bandet Talking Heads, som pushade gränserna för en lekfull symbios mellan punk, pop och konst, gärna med färger från en mångkulturell palett.
En spännande aspekt av David Byrne är att han 2016 faktiskt grundade en medieplattform med namnet Reasons to be Cheerful (ja ett slags Heja Framtiden eller Warp News) där han började samla optimistiska nyheter från hela världen. Ofta handlar det om lokala initiativ som skulle kunna inspirera beslutsfattare på andra platser.
I How Music Works går han igenom stora delar av hur musikindustrin fungerar, och hur man kan tänka kring förskott, skivbolagsberoende och turnerande.
Jag ska vara ärlig med att jag hela tiden trodde att boken kom ut 2022, inte 2012 som tydligen är fallet (ljudboken på Audible var bara en något uppdaterad version). Men det är lyckligtvis inte framtidsspaningarna som gör att läsningen blir spännande (streaming nämns liksom i förbifarten), utan för att Byrne istället sätter musiken i en teknikhistorisk kontext.
Musikskapandet är nämligen djupt sammanlänkat och beroende av sin fysiska miljö. Afrikanska trummor är utformade för att höras över stora områden utomhus, medan de aldrig skulle fungera i en kyrkosal, där den ensamma orgeln i ett långsamt tempo är betydligt mer ändamålsenlig.
CBGB:s trånga och stimmiga lokal i New York passade utmärkt för punkrock (men bokstäverna betyder faktiskt egentligen Country, BlueGrass, Blues). Eftersom det inte fanns någon backstage var det onödigt att sträva efter ambitiösa scenframträdanden och extravaganta klädbyten. Perfektionen fick man lämna hemma, medan experimentlustan och samskapandet frodades. Alla framträdde på ungefär samma villkor. Barhänget säkerställde att det ständigt fanns en (mer eller mindre entusiastisk) publik, även för de mest okända banden.
Inspelningsutrustningens och distributionskanalernas begränsningar skapar också ett speciellt sound. LP-skivornas sidor och CD-skivornas maxlängd spelar roll i hur ett album planeras kronologiskt och tidsmässigt. En fyrkanalsmixer skapar trånga ramar, medan liveinspelningar är oförlåtande men låter mer av liv. Digitala komprimerade format utelämnar vissa frekvenser, medan de kommersiella radiokanalernas frammarsch gjorde att popmusik började mastras och boostas hårt för att nå fram i kakafonin. I dag kan vi se en trend med riktigt korta och omedelbara låtar som passar bra för streaming och spellistor.
Självklarheter kanske. Men också lite ögonöppnande. Konst uppstår trots allt inte ur ett vakuum, och man tänker sällan på ramarna som alltid finns där (vare sig vi vill erkänna det eller inte).
Byrne uttrycker det fint tycker jag: “We don’t make music. It makes us.”
Musiken och framtiden
Låt mig knyta ihop säcken med ett fint event som anordnades av Sthlm Music City / Nordic Music Tech hos “ett stort amerikanskt techbolag som sitter på Kungsbron i Stockholm men som inte vill att vi som var där ska tagga dem i sociala medier” (insert rolling eyes emoji).
Åskådarna fick demonstrationer av tjänster som baseras på stora “språkmodeller” för AI-musik, som Googles MusicLM (kolla även in Stability AI), samt presentationer av investeringslösningar som svenska Tangy Market och Corite.
Men presentationen som fastnade mest hos mig var Sven Ahlbäck från företaget Doremir. Han demonstrerade tjänsten Scorecloud, som gör det möjligt att skapa noter bara genom att spela eller nynna en melodi. Med AI blir detta förstås bara mer och mer kraftfullt, och du kan enkelt redigera musiken genom att ändra instrument, tempo eller stil direkt i notbladen. Musikskaparna i rummet suckade av lättnad inför detta mirakel. Men notera att videon nedan är TIO ÅR gammal.
Det finns med andra ord en enorm och fortsatt outnyttjad potential här. Att skapa musik kommer både bli roligare och enklare. Den mänskliga skaparlusten tar aldrig slut. Inte teknikutvecklingen heller.
Bar Talk om cirkulär ekonomi
Talkshow-konceptet Bar Talk begick säsongspremiär hos United Spaces Torsgatan 26 i Stockholm, när jag och Henric Smolak bjöd in Elin Bergman, David Knutsson och Maria Soxbo för att prata om möjligheterna och utmaningarna med cirkulär ekonomi. Som vanligt härliga samtal, god pizza från Deglabbet, böcker från Heja Framtiden Förlag - och en avslutande liten sång från mig. Nästa gång kör vi i maj, missa inte det!
Helena Ljungros från Remembe.rit var förstås på plats för att dokumentera det hela i realtid. Här ovan ser du hennes vackra analys av kvällen!
Kentauren galopperar vidare
Nej jag vet inte om kentaurer galopperar just, men boken Kentaurens Fördel som Mathias Sundin släppte på Heja Framtiden Förlag i december är i alla fall redan inne på TREDJE upplagan (okej inte gigantiska upplagor, men ändå).
En del av förklaringen är förstås att Mathias blivit invald i regeringens AI-kommission. Därför springer han nu runt som en skållad vässla för att hinna med alla föreläsningar och workshops som kastas efter honom - och boken är inte sällan en given pusselbit.
Och jag vet att det är orimligt sent, men det finns faktiskt ett par platser kvar på Kentaur-workshop hos SN7 i Gamla Stan nu på fredag 12 april.
Knip dem här!
Matprat hos Worldfavor
Själv ska jag panela mig hos Worldfavor på ett frukostseminarie den 16 april i Stockholm, då vi ska prata om matsystemets leverantörskedjor och hur de kan bli mer hållbara, transparenta och datadrivna. Jobbar du inom livsmedelssektorn? Anmäl dig och kom dit vettja! Det kommer bli en utmärkt möjlighet till inspiration och nätverkande.
Och så kan du vinka över gården till Impact Loop som sitter på samma adress, Tegnérgatan 38. Jag jobbar ju numera deltid på Impact Loop och skriver om de viktigaste nyheterna inom impactbolag och investeringar. Extremt lärorikt och kul är det. Här hittar du mina texter.
Hoppsan, det blev visst TOLV poddavsnitt sedan sist vi hördes här:
Simon Körösi - om manlig hälsa (och ohälsa), plattformen Supernormal, podden Sjuka Fakta och behovet av manlig kommunikation.
Evelina Anttila - om AI, regleringar och vad investerare letar efter i dagens kapitalklimat.
Lukas Petersson - om hur man bygger ett AI-bolag redan under studierna och blir antagen till Y Combinator i Silicon Valley.
Emelie Dahlström-Ravn - om varför Nordens demokratier och värderingar är värda att kämpa för, redan i förskoleåldern.
David Knutsson - om hur man bygger en cirkulär affärsmodell och vad som händer när det inte går hela vägen.
Alexander Morad - om framtidens AI-agenter, varför TikTok är en viktig plattform och varför han åkte på turné till Mongoliet.
Katarina Wilk - om klimakteriet, förklimakteriet och hur kvinnans hormonella obalans kan ligga bakom en del utmattningsdiagnoser.
Mattias Djurstedt - om hur Cresponix ska bygga en landbaserad industri för fisk- och scampiodling, även i ett svenskt klimat.
Jennie Zetterström - om kriskommunikation, medieträning och hur man kan arbeta förebyggande för att dämpa de värsta mediedreven.
Selma Wolofsky - om framtidens personcentrerade vårdsektor och hur Sveriges Kommuner och Regioner arbetar för att det ska bli verklighet.
Henrik Lie-Nielsen - om hur norska investeringar ska boosta de bästa nordiska it-konsultbolagen i ett gemensamt ekosystem.
Jessica Nauckhoff - om Sätila Impact Investment och hur hon som investerare resonerar kring nya bolag som ska rädda världen.
Det var allt för i dag! Stort tack för att du lyssnar, läser och följer. Stötta gärna med en finkaffe i månaden om du gillar det jag gör.