Någonting bättre väntar på andra sidan krisen
Omställning är krävande, men kommer med en belöning!
Tiden går fort när man har roligt. September var en riktigt intensiv månad, med utmanande uppdrag, tankeväckande samtal och inspirerande lektyr.
Men låt oss börja med ett litet boksvep:
Jag fortsätter oförtrutet att försöka hitta min egen röst i den där vågskålen mellan framtidsoptimism och dystopiska tongångar. Jag antar att det är nyttigt för intellektet – att hela tiden utsätta sig för nya perspektiv för att se olika sidor av samma mynt.
Först dyker vi ner i den riktigt mysiga, teknikoptimistiska myllan. Adam Dorr är Director of Research på tankesmedjan RethinkX. Hans bok Brighter - Optimism, Progress and the Future of Environmentalism är en stundtals radikalt optimistisk inlaga om hur vi kan rädda klimatet med teknikens hjälp.
Författaren tar avstamp i fyra sektorer som simultant genomgår kraftfulla omställningar:
Mat: Precisionsfermentering och cellulärt jordbruk.
Transporter: Elektrisk, autonom och delad mobilitet.
Energi: Vind, sol och batterier.
Arbete: Automatisering genom AI och robotik.
Adam Dorr menar att vi aldrig kan backa oss in i framtiden. Hur mycket vi än stryper utsläppen av växthusgaser genom att sluta resa och konsumera, kommer vi ändå behöva kraftfulla teknologier som kan suga koldioxid och metan från atmosfären. Och kraftfulla teknologier uppstår inte i ett vakuum.
Han avfärdar därmed allt prat om degrowth och hävdar envist att det bara är fortsatt utveckling och ökat välstånd som kommer kunna skapa rätt grogrund för innovation, investeringar och ny teknik.
Han vill helt enkelt se en helt ny typ av klimataktivism, och menar att alla miljökämpar har ett ansvar att sadla om till futurister för att kunna förstå, välkomna och nyttja framtidens möjligheter.
Ofta är det lätt att ryckas med i de exponentiella kurvorna kring batteriteknik, solenergi och elektrifiering. Ifall energi blir billigare och grönare, kommer allt annat också bli billigare och grönare, lyder analysen.
Med andra ord ser han en strålande framtid bortom den svåra omställning vi nu går igenom, och i det avseendet lyckas han med sin bok bidra till optimism.
Däremot drar han vissa linjer så långt att det blir svårt att svälja hela betet. Han menar till exempel att cellodlade kött- och fiskprodukter kommer få ett sådant genomslag att de kan komma att slå ut hela kött- och fiskeriindustrin, vilket i sin tur öppnar upp för enorma ytor hav och land som plötsligt kan användas på mer hållbara sätt.
Det skulle vara minst sagt fascinerande om han får rätt, men jag misstänker att de nya och gamla proteinlösningarna kommer att behöva leva sida vid sida under många decennier framöver med tanke på den (temporärt) växande befolkningens ökade proteinbehov.
Det man kan ta med sig av Brighter är att det finns oerhört många positiva signaler som pekar på en riktigt spännande och potentiellt blomstrande framtid. Och att teknikutvecklingen kan hjälpa oss nå dit. Men vi tar hans ord med en nypa salt.
Okej, så hur var det med den andra sidan av myntet? Jo, den mer dystopiska nyansen får Mustafa Suleyman stå för. Han medgrundade AI-bolaget DeepMind, (du vet som försatte hela Go-traditionen i fritt fall) och driver i dag Inflection.ai som tycks utveckla en slags personlig AI-assistent.
Suleymans nya bok heter The Coming Wave – Technology, Power and the Twenty-First Century’s Biggest Dilemma. Man kan väl sammanfatta det med att han är oroad över teknikutvecklingens okontrollerade framfart.
Framförallt är det två tsunamivågor som Suleyman menar kommer prägla det 21:a århundrandet: AI och syntetisk biologi. Intelligens och liv. Det låter egentligen inte så dumt? Men författaren menar att den otämjda kraften i dessa teknologier i värsta fall riskerar att skapa en riktig skitvärld. Därför bör vi eftersträva någon slags begränsning, eller containment.
Så vad står i vägen för detta? Jo, bland annat att dessa vågor är assymetriska, utvecklas i hyperfart, har sjukt breda användningsområden och kan utvecklas till att bli mer eller mindre autonoma (gärna i kombination med varandra). Lägg till lite kvantteknik också så blir det en potentiellt perfekt toxisk cocktail i fel händer.
Vad är då vårt århundrades stora dilemma? Jo, Suleyman menar att vi å ena sidan inte kan släppa krafterna helt fria att utvecklas efter behag; dels att vi inte kan riskera att begränsa dem så till den grad att utvecklingen stagnerar. Vi behöver nämligen alla verktyg i lådan för att klara av mänsklighetens andra stora utmaningar.
Det blir med andra ord en svår balansakt. Framförallt är det knepigt att se vem eller vad som ska bidra till en hållbar och framkomlig väg för denna begränsning. Författaren sätter sitt hopp till nationalstaterna, som tycks bli allt mer fragila och har svårt att upprätthålla tillit från sina medborgare – när de i själva verket behöver stärkas.
Starka nationer kan därmed samverka i globala konstellationer för att bygga den typen av breda överenskommelser som tidigare faktiskt fungerat hjälpligt när det gäller vissa miljö- och klimatfrågor, liksom hyfsat hjälpligt för kemisk krigföring och kärnvapen. Biotech och AI bör med andra ord kunna hanteras minst lika unilateralt och kraftfullt (vilket många inom X-riskfalangen har argumenterat för länge).
Sammanfattningsvis kompletterade böckerna varandra på ett fint sätt, i alla fall när de vitt skilda perspektiven fick gegga ihop sig lite i mitt röriga huvud. Vi står inför enorma möjligheter och lika enorma risker.
För egen del väljer jag att ta med mig följande: den jobbiga omställningen vi nu går igenom kommer att löna sig. Vi kommer komma ut på andra sidan - kanske om 10-20 år - med grön, billig energi och flera radikalt omdanade samhällssystem. Men för att detta ska ske på ett hållbart sätt behövs vissa gemensamma trappräcken att hålla i.
Jag pratade för övrigt en del om just detta i podcasten Utanför boxen, innanför ramarna, som drivs av Martin Al Khalili. Har du aldrig blivit grillad i två timmar av en 23-årig filosofistudent så tycker jag att du ska prova. Du kommer bli förvånad över saker som kommer ut din mun. Det blev i alla fall jag.
Jag fick förtroendet att leda Livsmedelsdagarna på Hotel Tylösand, en årlig konferens, fest och branschsammankomst som firar 60 år i år. Temat för 2023 var Back to the future, och efter den traditionsenliga skaldjursbuffén på onsdag kväll, rivstartade programmet på torsdag morgon med ekonomifuturisten Kjell A Nordström och måltidshistorikern Richard Tellström. Succén var ett faktum. De båda profilerna kompletterade varandra på ett utmärkt sätt.
Efter det dök vi ner i matsystemets utmaningar och möjligheter med den kommande svenska Livsmedelsstrategin 2.0 som grundplåt. LRF:s vd Anna Karin Hatt, Lantmännens strategichef Patrik Myrelid, Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin och Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström gav konferensen tyngd med djupdykningar ner i sin respektive verksamhet och hur den kan utvecklas framöver för det gemensammas bästa.
Sen rullade det på i två dagar med samtal om AI, foodtech (ja, Daniel Skavén Ruben var där), startups, livsmedelsteknik, matpriser, konsumentbeteenden, EU-regler, kriskommunikation och mycket annat.
Själv försökte jag hålla tråden, hålla tiden - och drog så många dåliga skämt att jag tappade räkningen. Vissa älskade det, andra inte (men man kan tydligen inte bli älskad av alla?). Och så sjöng jag en liten sång som jag hade specialskrivit, om våndan med att välja mat i butiken. Vi kan kalla den för “Vad fan ska jag äta i dag?”. Jag var nervös inför detta, men uppskattning infann sig.
Under torsdagens galamiddag tilldelades Stora Livsmedelspriset Axfoundation, medan årets Impact Maker Award gick till tångentreprenörerna på Nordic Seafarm.
Det var tre extremt intensiva och roliga dagar utanför Halmstad, och jag är innerligt tacksam för att jag fick möjligheten att göra detta. Det var mitt största jobb hittills som moderator. Stort tack Livsmedel i Fokus!
Jag och Henric Smolak hann också genomföra ännu en omgång av talkshowen Bar Talk Live tillsammans med United Spaces på Torsgatan 26 i Stockholm. I denna tredje upplaga var livsförlängning och åldrandeforskning i fokus. Gäster var Linus Petersson, Simon Körösi och Dr Mouna Esmaeilzadeh. Det blev initierade, tankeväckande och underhållande samtal om ett relevant och aktuellt ämne.
Välkommen på Bar Talk Live i Uppsala 19/10!
Nu ska vi faktiskt utveckla konceptet, och har fått möjlighet att dra “turnén” vidare till United Spaces i Uppsala, torsdag 19/10. Vi ska återigen dyka ner i den rådande AI-revolutionen, den här gången tillsammans med Arash Gilan och Paulina Modlitba. Anmäl dig på länken här!
Nyhetsbrevsbonanza
Jag fick feeling och kände att det vore fruktsamt att samla några av de skarpaste nyhetsbrevsnördarna för att tanka lärdomar och framgångsfaktorer av varandra. Så blev det, och till min studio kom ett riktigt celebert gäng:
Mathias Sundin, Warp News // Tomas Seo, Detta förändrar ju allt! // Paulina Modlitba, Paulinas trendspaning // Nicklas Hermansson, NomoFomo // John Airaksinen, AI-salongen // Björn Owen Glad, Ärligt Talat! // Isabelle McAllister, Chunks of Change
Vi pratade om möjligheterna med ekosystem som Substack; hur betalningsviljan ser ut hos läsarna, vilka syften och drivkrafter vi har med nyhetsbreven, samt hur man tänker kring premium- respektive gratisinnehåll. Det blir garanterat återkommande träffar av det här slaget.
Och så Heja Framtidens avsnitt sedan förra brevet:
Vanessa Butani, global hållbarhetschef på Electrolux, om hur man hanterar en sådan enorm komplexitet.
Linda Fragner och Thomas Arctaedius, om intraprenörskap och hur man kan använda deras bok Odla Idéer för att skapa nya hållbarhetsinitiativ på arbetsplatsen.
Sohaila Bagger-Sjöbäck, om hur rekrytering, bemanning och konsultuppdrag utvecklas, nu och i framtiden.
Liisa Kivilog Emilson, hållbarhetschef på GlobalTrust, ett bolag som använder satellitdata för att lösa hållbarhetsutmaningar.
Jacob Rudbäck, vd på Yepstr, som samlar tusentals unga människor för enklare jobb och uppdrag.
Samer Nameer, hållbarhetschef på Enerpoly, som utvecklar ett zinkbatteri för kraftfull energilagring.
Nils Österström, vd på Tebrito, som föder upp mjölmaskar till livsmedelsindustrin på ett cirkulärt sätt. Avföringen blir växtnäring.
Mats Lewan, futurist och teknikjournalist, om samspelet mellan människa och teknik. Och varför snacket om AI-domedagen är överdrivet.
Tini Warg, medgrundare av TINI, som erbjuder unika plagg genom ett nätverk av skräddare.
Thomas Eriksson, som uppfann swipe-teknologin mer Neonode och som nu utvecklar morgondagens hårdvaruteknik för streaming och AI.
Andreas Rauch och Simon Milton från Digitalenta, en kompetenspartner för digital marknadsföring. Hur ser framtidens marknadsteam ut?
Camilla Bergman, om sin fascinerande mediekarriär och hur hon jobbar med att utveckla sitt nya mediehus Loop.
PS. Lagom till jul kommer Heja Framtiden Förlag att ge ut Rebecka Carlssons nya bok The Speaker’s Journey, som handlar om hur man skapar fantastiska tal och narrativ för att förändra världen. Håll utkik!