Digitala kokonger och sociala halmstrån
Har vi mer eller mindre makt att förändra än vi tror?
Hej!
Jag vill börja med att poängtera att den hopplösa frekvensen på de här nyhetsbreven inte bottnar i lathet, utan i ambition.
Om man slår ihop all tid som jag tänker på vad jag ska skriva i det här forumet blir det nämligen en daglig exercis. Men ju mer tid som går, desto mer spännande saker vill jag trycka in. Jag ”ska bara” läsa ut den där boken först. Och den. Sen det där eventet nästa vecka. Och så vidare.
Jag vill bygga snygga mönster, istället blir det fula monster.
Jaja, 2025 blir allt bättre tänker jag. Det är då jag blir harmonisk, hälsosam, bekräftad och rik på en och samma gång.
En rolig sak att fira är i alla fall att det här nyhetsbrevet nått upp i 2000 prenumeranter, vilket är rätt fantastiskt. Tack alla gamla och välkomna alla nya!
Sen är det faktiskt en liten klick som stöttar mitt arbete med en femtiolapp i månaden också – och med ”arbete” menar jag allt det som är Heja Framtiden, med podd, nyhetsbrev, bokförlag och sånt. Mycket uppskattat!
Nu till två böcker:
Tänkvärt på kamelens rygg
Har man inte en slags kluven inställning till Malcolm Gladwell och hans kategori av förnumstiga folkbildare? Det finns något över den där typen av småfnissiga Freakonomics- och Adam Grant-osande sanningar som gör mig lite irriterad. Det blir ofta en soppa av anekdotisk bevisföring som gaffatejpas ihop med lite snyggt berättande.
Kanske är det irriterande för att det är precis vad jag själv gör när jag cherrypickar framtidsoptimism med hjälp av coola innovatörer?
I ljudboksversionen av Gladwells senaste bok Revenge of the Tipping Point är det hela dessutom ackompanjerat av riktiga intervjucitat och lite ”whimsical music” så att det stundtals blir en riktig Only Murders in the Building-känsla av det.
Därmed inte sagt att det blir oseriöst eller ointressant. Irritationen rinner faktiskt av mig. Det är svårt att ogilla Malcolm Gladwell.
När han skulle uppgradera Tipping Point-originalet som kom ut för snart 25 år sedan, insåg han att det fanns tillräckligt många andra fascinerande exempel för att skriva en helt ny bok istället.
Revenge handlar alltså fortfarande om tipping points, men inte nödvändigtvis inom klimat, teknologi eller affärsframgångar – snarare om större och ofta känsligare sociala epidemier än föregångaren.
Varför blev vissa delstater i USA mindre drabbade av opioidkrisen än andra? Vilken tv-serie drev den amerikanska opinionen – och därmed lagstiftningen − för samkönade äktenskap i en hastighet som ingen trodde var möjlig? Vad är Ivy League-universitetens hemliga knep för att komma runt kravet på mångfald i antagningsprocessen? Och hur många kvinnor behövs egentligen i en styrelse för att företagskulturen ska kunna förändras på riktigt?
Anekdotiskt eller ej, men Gladwell myser i alla fall som allra mest när fynden kan knytas ihop på ett så oväntat och subtilt sätt som möjligt.
Och om man ska ta med sig ett budskap så är det kanske följande:
Mycket av det vi gör i våra liv och värv kan tyckas meningslöst i stunden. Men att förändra något fundamentalt behöver inte alltid innebära att vi uträttar stordåd eller övertygar en överväldigande majoritet – vi kanske inte ens uppfattar förändringen själva.
Men det händer någonting när ansträngningarna får ringar på vattnet. På gott och ont alltså. En ny framtid har satts i rullning.
För mig talar det till vikten av att fortsätta kämpa för det man tror på. Och att det gör skillnad. Plötsligt tippar bägaren.
En värld av kokonger
Yuval Noah Harari skriver om en annan slags social påverkan i senaste boken Nexus. Han tar sig nämligen an informationsnätverkens långa och ofta blodiga historia.
En viktig poäng som Harari lägger som grundplåt för boken är att mer och snabbare information i ett samhälle inte nödvändigtvis innebär mer sanning och öppenhet. Tidningen, radion och tv:n kan vara både folkbildning och fascistpropaganda.
Om man tror att den nya boken enbart handlar om AI får man kämpa sig fram hela vägen till sidan 203 innan det börjar kittla. Nexus är med andra ord en ganska svårgenomtränglig tingest som vill ge oss lektioner i allt från bibelns redaktörskap till Sovjetunionens övervakningspolis.
Harari är trots allt historiker, inte AI-expert. Det blir också ganska tydligt i de vid det här laget traditionsenliga exemplen med Go-spel, Nick Boströms gem-tankeexperiment, techjättarnas etiska dikeskörningar och sociala mediealgoritmer vars enda mål är mer engagemang (oavsett vilket slags engagemang det handlar om).
När Harari besökte Stockholm i somras skrev jag om hans kanske viktigaste poäng när det gäller AI: nämligen att det är en helt ny och okänd entitet som vi i allt högre utsträckning tillåter fatta våra beslut – utan att vi ens förstår hur det går till. Därför använder han sig hellre av termen Alien Intelligence.
Han poängterar också att debatten kring ett eventuellt medvetande kanske inte nödvändigtvis är särskilt intressant. En superintelligent AI kan göra väldigt mycket nytta eller skada utan att vara det minsta medveten. Framförallt kommer den kunna hitta våra mänskliga svagheter och manipulera oss utan att vara det minsta mänsklig, menar Harari.
Historieberättaren i honom drar ständigt kopplingar och referenser från dagens algoritmbaserade ekonomi till historiska herrar som Stalin, Hitler och Ceausescu. Det är fullt av krig, folkmord, angiveri och häxjakter – som, mer eller mindre underförstått, skulle kunna brisera även i vår tid (Facebooks bidrag till folkmordet i Myanmar är ett återkommande exempel).
Den nya “kiselridån” mellan Kina och USA kan skapa (eller har skapat?) två digitala imperier som låser in hela block i sin teknologi, och därmed även sitt eget tankesätt, nyhetsflöde och beteendemönster. Det tar oss i så fall från globalisering till digitala kokonger.
”I århundraden har ny informationsteknik drivit på globaliseringsprocessen och fört människor över hela världen närmare varandra. Paradoxalt nog är dagens informationsteknik så kraftfull att den potentiellt kan splittra mänskligheten genom att stänga in olika människor i separata informationskokonger, vilket sätter punkt för idén om en enda gemensam mänsklig verklighet. Webben har varit vår främsta metafor under de senaste decennierna, men framtiden kan tillhöra kokongerna.”
Svaret på den spaningen är väl… tja, jo. Så är det väl redan på många sätt. Finns det ens en idé om ”en enda gemensam mänsklig verklighet”? Och har den verkligen någonsin funnits?
Min invändning mot Hararis ofta svepande generaliseringar är att det är lätt att glömma bort att världen också består av ganska många vettiga, tänkande och självständiga människor. Ganska många forskare, journalister, filosofer, ingenjörer, lagstiftare och aktivister som inte så lätt viger sitt liv åt en diktator – med eller utan AI.
Dessutom kommer alla dessa vettiga, tänkande och självständiga människor ha tillgång till andra, allt kraftigare AI-verktyg. Den teoretiska idén med en megamäktig och megaond AI som tar över världen blir enligt min mening allt svårare att ro i land i takt med att fler modeller, verktyg och plattformar ser dagens ljus.
Samtidigt är jag på något sätt tacksam över att Nexus finns. Boken kan säkert ge en del värdefulla tankeställare till beslutsfattare som inte känner att Kinas sociala kreditsystem låter som en spännande framtid.
Vissa regleringar, samt ökade resurser till cyber- och AI-säkerhet kan faktiskt gå hand i hand med en kraftfull demokratisering av AI-tillgången i samhället (som AI-kommissionen förespråkar i sin rapport). Jag tror faktiskt att det är den enda rimliga vägen framåt.
Som Hannes Sjöblad sa i avsnitt 5 av Heja Framtiden:
“Kunskap är vårt bästa försvar.”
AI-ledarskap för förändring
Så hur ska man som ledare kunna förbereda sig?
När Harari pratar om riskerna med framtida arbetslöshet i AI:ns kölvatten konstaterar han samtidigt att det är omöjligt att veta vad som nödvändigtvis är relevanta yrkesroller årtionden från nu. Det bästa vi kan göra, menar han och många andra, är att omfamna flexibilitet och anpassningsförmåga på såväl individuell som nationell nivå.
Detta diskuterar jag med superstjärnan Claudia Olsson i Heja Framtiden avsnitt 553, för övrigt ett av höstens mest lyssnade. Hon driver utbildningsbolaget Stellar Capacity, som förser moderna ledare med en gedigen förståelse för nya teknologier.
Efter vårt samtal har vi hittat ett kul samarbete kring utbildningen 360 AI Stellar Executive Program. Faktum är att du får hela 5000 kronor rabatt när du anmäler ditt intresse genom Heja Framtiden-formuläret längst ner på sidan. Nästa program i Stockholm äger rum i april och maj 2025. Missa inte det!
Klimatlösningar i kvadrat
Ett annat kul samarbete har varit med tävlingen Startup 4 Climate, som gick av stapeln under hösten i regi av Godel och Ellevio. Jag fick äran att intervjua samtliga åtta finalister i podden – allt från startups inom effektivare vindturbiner till digitala tvillingar, cirkulerande duschar och träflis för fjärrvärme. På bilden ser du vinnarbolagen Nordic Bio-Graphite och Rebaba. Det var riktigt inspirerande att få träffa alla finalister och vi hoppas på ett liknande upplägg för 2025.
Här samlas alla mina avsnitt från Startup 4 Climate genom åren.
Några Heja Framtiden-höjdpunkter under hösten:
Framtidsföreläsning under Region Kronobergs utvecklingsdag i Växjö. Väldigt kul att få se hur det regionala strategiarbetet går till i praktiken.
Därifrån bar det vidare till Krinovas matsystemkonferens Spot on Food i Kristianstad där Heja Framtiden agerade huspodd under dagen. Dessa avsnitt hamnar här.
Bar Talk på United Spaces med min parhäst Henric Smolak. Vi pratade om AI och företagande med Heaven Bereket, Patrick Couch och Karin Hamberg-Stén. En inspelning därifrån finner du i avsnitt 564.
Norrsken bjöd in till ett frukostsamtal där jag intervjuade Patagonias social impact- och transparenschef Wendy Savage på scen. Podd och artikel kommer inom kort.
Föreläsning om framtiden på 100-årsfirandet av YH-skolan Stockholms Tekniska Institut (STI).
Och apropå firande: jag fick äran att agera konferencier och moderator under två dagar när fastighets-gudarna på Newsec Sverige firade 30 år som bolag. Mycket festligt och ärofyllt!
Andra roliga saker som skapats
Jag har bara sedan sommarens slut skrivit drygt 60 artiklar för Impact Loop, där jag nu jobbar 50 procent av min tid. Har du sett att vi dragit igång en engelskspråkig Impact Loop för resten av Europa också? Det känns fantastiskt att få vara med på det tåget.
Första säsongen av podcasten Systembolaget – annorlunda av en anledning har nu släppts i sin helhet. Jag klipper och agerar programledare. Över åtta avsnitt får du veta en hel del om Systembolagets arbete med inköp, folkhälsa, kundbemötande, smakutbildningar och hållbarhet. De två sista avsnitten handlar om alkoholtrender genom tiderna samt ungas relation till drickande. Ett minst sagt spännande och lärorikt projekt.
Efter fem kokböcker släppte min fru Eleonora von Essen sin svåra andra roman Utmaningen – en berättelse om två personer som efter trettio år gått vilse i sitt eget äktenskap. Empty nest-syndrom, digitalt flirtande, inre demoner och en stor dos mörk humor. Köp den i julklapp till någon du tycker om, så att våra barn kan få nya pennfodral!
Just det, jag lyckades till slut klämma mig ur mig en egen skiva också. Reflections är en EP med fyra låtar som spänner över tjugo års tid, men som jag aldrig lyckats spela in på ett tillfredsställande sätt. Nu satte jag mig i sommarhuset med en laptop och några instrument. Sen fick den flyga ut i världen. Eller ja, ut ur mitt huvud i alla fall. Men följ gärna min artistprofil på Spotify, för det kommer dyka upp mer grejer så småningom.
Vi ses på Linkedin eller Instagram tycker jag? Annars finns det mesta i mitt vackra Linktree.